Att resa är att vänta, att resa är att längta?

Idag har vi kört en heldag på Jernhusens kontor. Skönt att vara på plats och kunna arbeta i en schyst miljö. Vi har slutfört första kapitlet av uppsatsen och skickat in den delen och det ska presenteras inför övriga studenter på måndag. För varje dag som går känner vi att vårt ämne är helt rätt i tiden och verkligen känns spännande att fördjupa sig inom. Vetenskapligt är det inte heller särskilt belyst och det medför både möjligheter, genom att mycket är ogjort och därför intressant men samtidigt en risk då vi inte har någon särskild forskning att luta oss emot.

Efter en kopp kaffe satte vi oss och pratade om väntan rent allmänt och funderade över om kopplingen mellan väntan och att längtan. Är det inte ofta som väntan består av en stor del längtan? Vad tror du?

Kaffet som hjälpte att knäcka nöten...