När informationen saknades gick tempot ner..

God kväll!
Fredag eftermiddag kl.17.15 på T-centralen, rimligen borde det vara den mest stressade tiden i veckan i rulltrappor och på perronger. Idag hade det dock blivit fel på de digitala skyltar som berättar att det är "2 min till Hjulsta-banan ska gå" och istället skulle man förlita sig på de utrop som skedde sporadiskt. Det spännande var dock att alla människor gick långsammare än vanligt, ingen stress med folk som ville tränga sig förbi i rulltrappan, ingen som sprang på perrongen och det var nog första gången det kändes fridfullt att stå och vänta på en tunnelbana som man visste skulle komma "snart" men inte exakt när.

Den här typen av beteende går egentligen emot mycket utav de forskningsresultat vi läser försöker förklarar. Där är svaren ofta att människan behöver specifik information för att känna sig lugn men efter det som skedde idag borde man kanske undersöka hur det blir när människor vet att en händelse kommer ske "snart" utan att tala om en exakt tid. Det skulle kanske vara tillräckligt med information för att lugna men samtidigt inte skapa stress, eller vad tror du?

Råder det större stillhet vid mindre specifik info?

Varför slutar man inte bli sjuk när man slutat dagis?

Precis som Erik skrev i inlägget i går känns framtiden väldigt oviss. Något som också gör mig stundtals väldigt nervös, stundtals bryr jag mig inte om det alls.
Idag är dock en sådan dag som jag gärna varit lite effektiv. Läst lite artiklar, skrivit lite på vårt projekt, kanske gått o tränat för att sedan kunna avsluta med att ta de lugnt i min studiekamrats soffa o titta på något dåligt tv-program. Men alla dagar blir inte som man har tänkt sig och idag är det jag, precis som många andra, drabbats av någon form av influensa. Om jag hade haft ett kort på mig själv idag hade jag inte ens funderat på att lägga upp det. De blå ringarna, de glansiga ögonen och de bleka kinderna får stanna i min lägenhet istället. Jag är ju precis som alla de dagisbarn där ute med snuva.

Man kan kort sagt vänta på väldigt mycket. Jag väntar redan på att bli frisk, men jag antar att jag inte är ensam?! eller?

Ungefär såhär ser jag ut idag. Tofflor, en stor kopp te o hängiga ögon.

I väntan på framtiden..

Hej!
Idag har varit en sådan där dag då jag (Erik) plockat i mängder av småprojekt. Slutfört ett utkast om Medstop och deras strategier, gjort färdig en folder för en förening, genomfört ett researchuppdrag åt ett bolag och druckit några koppar kaffe. Tankarna mellan dessa uppdrag har legat på framtiden och någonstans inom mig är jag väldigt glad över att vi människor inte har något facit men samtidigt fasar man lite för vad som kommer hända.

Eftersom både jag och Isabell gillar struktur känns det enormt jobbigt att inte veta vad som händer måndagen den 13 juni år 2011 då vi lämnar skolan bakom oss i alla fall för ett tag. Trainee-program/Internship/Jobberbjudande utgör ett I-landsproblem utav rang då det finns tämligen gott om dem att söka men ofta krävs ganska mycket arbete och uppoffringar för att ta sig in, samtidigt som man inte vill utesluta något. Ju fler dörrar som kan hållas öppna, desto bättre. Frågan blir då vad som är värt att satsa på..Naturligtvis tror jag det kommer lösa sig bra och det ska bli väldigt spännande att följa "sig själv" in i karriären men för oss med en kalender ständigt i handen känns det lite jobbigt. Vad tro ni läsare som känner oss att vi kommer göra?

Ett arbete där man får vara lite kreativ kanske?

När hittar man egentligen rätt?

Idag har det varit en till sådan dag med spridda aktiviteter. Erik har varit uppe i Stockholm och pluggat och är antagligen i detta nu och spelar med sin orkester, medan jag befinner mig hos min käresta i Linköping. Jag har idag ägnat mig åt att klämma diverse artiklar och börjar, som vår föreläsare skulle säga, förvirrad på en betydligt högre nivå. Jag kan till och med börja sålla bort det som jag tror vi inte kommer att ha nytta av. Men ändå frågar jag mig, när hittar man egentligen rätt? När är man egentligen klar med att fundera på infallsvinklar etc. ??

När man är mitt i allt och det bara surrar med teorier hit och dit brukar jag se till att försöka hitta på något helt annat ett tag. Idag blev det att laga American pancakes samt gå ner och fika på Linköpings mysigaste fik chocolat.

I morgon är det dags att ta tåget till kära Stockholm igen. Hoppas på att allt ska gå lika smärtfritt som vanligt.

En solig Uppsala centralstation som jag besökte förra helgen

L´Oréal Brandstrom, telefonsamtal med idéer och branschanalys

Hej!
Idag har jag (Erik) och Isabell befunnit oss många mil ifrån varandra och kört på med egna projekt. Vi tävlar nämligen mot varandra i ett case åt L´Oréal som handlar om konceptutveckling inom manlig hårvård.   Jag vet att båda våra grupper kommer producera bra resultat men vi får se hur långt det räcker för oss. Tävlingen innehåller flertalet steg och utvalda skolor från hela världen deltar och vinnarna från Sverige får åka till Paris och tävla och det hoppas jag förstås blir vi! (Sorry Isabell=)

I övrigt har vi snart plöjt all akademisk litteratur inom ämnet väntan och Isabell ringer ibland med glada tillrop och idéer. Att inte säga att vi lever med vår C-uppsats över öronen är en överdrift. Allt i vardagen har börjat färgas efter tankar kring väntan och vi känner hittills att vi utgör ett mycket bra team tillsammans.

Kvällen kommer dock ägnas åt branschanalysen av den svenska apoteksmarknaden. Kanske inte precis något vi känner högsta prioritet inför men det är bara att ta tjuren vi hornen och fortsätta med jobbet. Vi hoppas ni följer med oss även denna vecka!

Slipper man bry sig om hårvård när man bär hatt? 

The Phone house - Ett varumärkesvärde som sjunker tills ni svarar på våra frågor!

Hej!
Såg just Dokument Inifrån som handlade om "Säljsekten", The Phone House utesäljare (eventsäljare) som åker omkring, ställer upp sitt partytält utanför ett ICA Maxi och därefter jagar människor att "kränga" mobilabonnemang till. Metoderna som TPH:s chefer använde för att peppa (eller snarare hota) sina säljare med var  riktigt grova och programmet speglade flera yngre medarbetares syn på stressen, hetsen, de långa arbetsdagarna och svårigheten att tjäna de pengar som utlovats.

På TPH:s hemsida lovade de att idag mellan kl.21-22 på sin Facebook-sida bemöta programmet. Jag följde händelseförloppet på sidan och det dröjde till 21.08 innan TPH befann sig online men ännu (21.24) har de inte svarat på ett enda inlägg. Svenska befolkningen är mycket upprörd och för varje minut som går blir det antagligen allt svårare för TPH att besvara och återfå något slags förtroende. Väntetiden eller väntan på svar i detta sammanhang kan med säkerhet vara enormt dyrbar och TPH:s varumärkesvärde är nog just nu ett sjunkande skepp. Frågan är hur illa detta kommer skada TPH, vad tror du?

The Phone House befinner sig inte på så här lugnt vatten längre...